where happiness lives

Imorgon åker jag tillbaka till Falköping. Hade gärna stannat här hos min pappa några dagar extra, men plikten kallar som man så vuxet säger. Och jag ska faktiskt på tacokväll med mina älsklingstjejer imorgonkväll, plikten kallar. Sen känns det fint att kunna säga att jag är här igen om tjugofem dagar. Kärlek!

dag 03 - mina föräldrar

Mamma heter Inga-Lill, en 50plusare som älskar det mesta med livet. Hon är den person som först blir uppdaterad när det händer någonting nytt i mitt liv, vare sig det är något bra eller dåligt. Det händer att jag väcker henne mitt i natten bara för att jag behöver någon att prata med, något som hon aldrig ens har blivit på snudden till arg över. Vi skrattar väldigt mycket ihop, min mamma och jag. Dansar gör vi också, oftast till Bruce Springsteen eller Eric Clapton, hennes två favoritkillar utöver min bror Viktor som hon kallar för sin prins.

Pappa heter Rolf (går också under namnet "Roffa") och bor i Norrköping. Han är en klok man och kommer ofta med lösningar när jag behöver dom, han går också omkring och trycker på så många olika idéer. Vi brukar gå på museum när jag är och hälsar på, något som jag har tyckt om sen jag var ett litet kid. Och när jag var yngre brukade han ta med mig på fotboll, IFK Norrköping, så klart. Det är pappa som lär mig att testa på nya saker, har lär mig att våga och han säger att "det som inte dödar det härdar".