home sweet home


Jag var ju hemma en sväng för ungefär 2 veckor sen, och här kommer höjdpunkterna: 

→ Min fantastiska mamma som jag ringde och väckte halv 5 på morgonen med ett: "nu är vi snart hemma". Och 10 minuter senare klev vi in genom dörren och där stod hon i sin morgonrock och hade gjort iordning med kaffe. Jag är så glad att den kvinnan blev just min mamma, för fy fan vad hon är bra! 

→ Mormor! Några veckor innan vi kom hem så hade hon varit på återbesök hos läkaren, en vanlig rutinkontroll efter cancern, och sen tidigare hade vi bestämt att om allting såg bra ut så skulle vi fira. Till allas glädje var det bara positiva ord från läkaren, så vi köpte med oss bakelser, blommor och Pommac (bubblig läsk utan alkohol, min mormor har aldrig varit något större fan av sprit osv). Efter att vi druckit upp kaffet och myst en stund säger hon: "nej nu får vi nog ta lite bubbel, eller vad tror du Emma?" Hon är så fin min mormor. Jag kan inte förstå att hon är så glad i livet efter all skit hon tvingats gå igenom under dom senaste åren. Min mormor är ett livs levande bevis på att vi människor kan ta oss igenom precis vad som helst!

→ Vi hälsade på Sofie i hennes superfina, alldeles egna, verkstad. Jösses, vad jag är stolt över henne! 23 år och sitt egna företag, hur coolt är egentligen inte det? Det enda som dyker upp i mitt huvud när jag tänker på Sofie är kärlek kärlek kärlek, för det spelar ingen roll om vi inte pratar på flera månader, det är alltid som vanligt när vi ses. Vi pratar i mun på varandra, stannar upp och kramas och sen pratar vi ännu mer. Önskar att jag kunde trycka på en knapp och så skulle hon vara här hos mig precis när jag hade velat! (dvs jämt) 

→ Att få kramas med min storasyster
. Åh vad härligt det var! Jag tycker det är så himla mysigt att hänga med henne, att kunna prata skit och sen skratta hur mycket som helst. 

→ Sista kvällen så hade Emma och jag hunddejt! Det är också samma sak med den här fröken - det spelar ingen roll hur sällan vi pratar eller ses, det är alltid samma sak, och det är så jäkla skönt! Det var säkert 2 år sedan som vi sågs sist, men det märktes inte av alls. Inget mer än att Emma har blivit vuxen då, precis som mig antar jag. Vi har liksom missat den delen i varandras liv, den där "växa upp-delen", men det gör faktiskt ingenting, för vi har gått igenom alla andra delar tillsammans sen vi var småkids. Det är så skönt med dom få människorna man har som vet exakt vilket skrot och korn man är!

#1 - - Emma:

Kom hem snart igen, kompis 💛

Upp