läs ej om ni spyr av negativitet


Nu har jag varit gräsänka i fem dagar. Jag kan vanligtvis tycka det är lite småhärligt när Dylon åker iväg i ett dygn eller två, då njuter jag av att bara hålla på att diska/plocka/fixa efter mig själv. Men det här med att inte veta när vi ses nästa gång är en ren pina. Det är inte ens mysigt eller skönt att sakna just nu, det är bara jobbigt och gråtigt. Eller dom första dagarna (läs: två) gick bra, men nu känns det bara som att jag bär omkring på en skitstor tung sten. Inget känns fint eller roligt, bara jobbigt. 

Tack och bock för att jag har min lille valpis, annars hade jag nog svimmat på stört.

på fredag

 
→ Imorgon träffar jag min storasyster i Oslo (äntligen!!!) och kramas hejdå med min fina, underbara älskling för ett tag. Så mycket kärlek och glatt och jobbigt på en och samma gång ♡♡
 
Upp