Detta får mig att vilja spy på hela världen!

Gårdagen började med vinprovning på jobbet - lukta, smaka, snurra glas, se cool och softisikerad ut. Fortsatte med att lära oss laga mojito - jag fick hybris och gjorde alla fel man kunde göra. Men lika glad var jag för det eftersom årets bästa tid verkar ha kommit för att stanna - vår! Dagen rullade på och vi firade påskeferien med öl på uteservering. Jag njuter. Älskade livet!

Det blev en fin månad med mycket öl och mycket sol, vad jag minns så är vädret nästan alltid som bäst i maj. Jag började att förbereda mig mentalt inför att flytta ifrån mina små älsklings-killar och startade en mailkontakt med deras blivande aupair, vemodigt. Jag började gråta mitt i morgonkaffet när min värdpappa skrev matlistan, visste inte riktigt vad jag skulle göra utan dom. 17 maj flög förbi och firades under två dagar, precis som året innan och samma visa ska det bli i år - bara hundra gånger bättre. Vi såg Jay Z utanför Grand och jag blev starstrucked som aldrig förr.

Min aupair-familj styrde bilen mot hyttetur i Hafjell och jag skulle mista min slalom-oskuld (gör förmodligen aldrig om det). Efter två vändor i backen med ett hjärta i halsgropen, tårar i ögonen och ett kilometer-stort blåmärke på smalbenet så gav jag upp. Mitt älskade lilla kusinbarn firade sin första födelsedag, mormor fyllde 79 och jag fyllde 21. Jag brukade somna på en knotig bröstkorg som just då var ett av mina favoritställen att sova på - och jag blir fortfarande glad av hans mysiga leende. Vissa människor gör ju avtryck, helt enkelt.

Vidrigt.

Jag fick en tidig födelsedagspresent av Cajsa - Avicii, dans och öl på Spektrum. En vän tog en massa fina foton på mig och mina aupair-kids (saknar dom så mycket), jag blev lite lätt obsessed av smoothies där någonstans och klippte av håret vid axlarna. Försökte att spendera så mycket tid som möjligt med Dallas innan han skulle flytta tillbaka hem till Varberg, som vanligt så tjöt jag som en liten bebis när det var dags för hejdå-kramen. Oslo började blomma i mars.

Jag började med mina löprundor, tog Cajsa i handen för visningen av Moods of Norway med dans och öl på betonggolv i en gammal industribyggnad. Försökte kicka igång den tidiga våren genom att ställa mina Dr martens på hyllan och inviga Conversen. Det gick faktiskt ganska så bra då vi äntligen satt med kaffet på uteservering igen, utan att frysa, Linnéa och jag.

 

Traditionell årsresumé, here we go!

Januari var en ganska stilla månad, precis som i år (hittills). Jag lyssnade mycket på Johnny Flynn, Bastille och Noel Gallagher - sistnämnda blev en avsmittad besatthet från min värdpappa. Spenderade dagarna med mina aupair-kids, gick promenader på isen runt kring Hövikodden och blev förälskad där någonstans. Men det blir jag nästan jämt så det gick över lika snabbt. Dallas presenterade mig för Twenty miles med Deer Tick som jag har älskat varenda sekund av sedan dess.

I lördags gav vi oss ut i vinternatten, min ena roomie och jag. Kallt som tusan med en flaska rödtjut på en fullsmäckad trikk. Jag har älskat Nichol and Son sedan första stund, då man kan räkna med gamla Håkan Hellström och Broder Daniel-låtar framåt småtimmarna. Alla gapar och dansar som idioter. Jag älskar det.

Idag är jag ledig från jobbet, vilket jag har varit sedan klockan 14:00 i fredags. Och nu börjar mina rastlösa spasmer-ryck komma ikapp märker jag, trots en timma på gymet. Imorgon ska jag vända upp och ner på hela kaféet och ge mina kollegor varsinn klapp på kinden.

Idag vill jag gråta av två anledningar. Hör här!

Nummer ett: aj-min-rumpa-och-fy-fan-vad-jag-är-trött (träningsvärk från helvetet). Nummer två: mitt jobb, alla stammisar som bjuckar på stora leenden och personerna som jag jobbar ihop med - blir lite rörd och lycklig av bara tanken. Jag har en chef som motiverar mig något så sinnessjukt varje dag (ett ännu större plus är att hon också har lärt mig att vissla melodin till Robin Hood, vilket jag såklart gör hela tiden) och jag har arbetskollegor som får mig att dö skrattdöden mer ofta än sällan. 

Jag känner en stor tacksamhet till livet i dess helhet. Puss!

För sisådär 2 månader sedan var jag barnvakt åt mina tidigare aupair-kids, Victor och Liam. Vi åt massvis med godis, tittade på ett flertal fotbollsmatcher, lattjade omkring och kramades. Kärlek.

En dag kvar och sen tänker jag välkomna 2013 med öppna armar. Fy fader vilket år vi har framför oss!

• I helgen tog jag en liten rehab-resa hem till mamma, frisk som en nötkärna blev jag ganska så omgående och det berodde säkert på mitt fina lilla kusinbarn som jag älskar så mycket. Jag försöker lära henne att säga "i love you", och än så länge låter det mest "a la ko", men vi är på god väg!
• Jag har äntligen fått krama om fina fina fina Sofie som varit ute och svirat sedan augusti.
• På torsdag kommer min storasyster hit, och på fredag åker vi hem tillsammans för att fira jul.
• Nu ska jag springa iväg till gymet och bygga biceps!

Detta snack om att jorden ska gå under 21 december ger mig en sån förbannad ångest att jag vissa stunder inte känner för att leva.

Nummer 1: jag har så mycket jag vill uppleva och så mycket jag vill/ska/måste göra innan jag är färdig med mitt liv. Nummer 2: jag vill inte att det ska göra ont och jag vill inte bli rädd. Nummer 3: jag åker hem till min familj 22 december, alltså dagen efter "jordens-jävla-idiot-undergång". Nummer 4: tre dagar innan julafton.

Jag har så många rogivande människor i min omgivning som lugnar och säger att det bara är påhitt, min bror är en av dom och han har heller aldrig fel. Jag litar på min storebror, så nu vill jag aldrig mer höra ett endaste litet knyst om jordens undergång, hör ni det?